Ibland är saker illa

Jag börjar bli sjuk.

Idag när Janne och jag skulle till pizzerian började jag känna yrsel på vägen, och allt började snurra och jag kände att mina ben höll på att förlora greppet med resten av kroppen. Jag känner att allt höll på att svartna och Jannes röst i bakgrunden försvinner. Sen ramlar jag framåt, men lyckas mirakulöst få ut händerna och ta emot mig.
Janne frågar vad som hände och jag helt yrt säger att jag inte vet.

Vi går ett tag och jag berättar om att medicinerna gör min hjärna helt svampig. Att jag kroppen inte orkar och att jag blir yr varje gång jag får solljus eller ska ställa mig upp för snabbt.

Janne tror dock att jag har näringsbrist och att jag måste få i mig mer näring.

Under hela tiden på pizzerian känner jag mig yr, trött och kall.

På vägen hem är det ingen fara.

När jag kommer hem slocknar jag dirre i sängen och vaknar en timme senare, och rummet känns som en bastu. Kollar på termometern som säger 69 fahrenheit (vilket är ungefär 20.5, det vanliga i mitt rum).
Jag bestämmer mig för att kolla på "en ängels tålamod".
Det läskiga var att i ett avsnitt så faller Gabriel ihop likt jag, tappar balansen och sånt. Då är järnbrist som är fallet. (inte hjärnbrist)

Jag börjar bli lite skraj för det här med att tappa balansen/förlora medvetandet en sekund, förut har det bara skett när jag varit riktigt trött och hållit på att somna, nu kan det vara bara jag ställer mig upp eller går ut.

Dock tror jag det beror på medicinerna. För dagarna när jag inte tog något kände jag mig kry och frisk likt en halvkokt ägg. Fast jag vet inte, tänk om det är epilepsin som spökar? Eller är det att jag har sömnbrist? Jag har ju bara sovit typ 3-4 timmar i tre nätter i rad.
Men när jag tänker efter hände detta inte under tiden i Sverige, utan började faktiskt i höstas/vintras i USA och att det försvann under mitt vinterlov.

Men en positiv sak är att jag tror denna medicinen funkar.

Fast jag börjar mer och känna mig som jag är ett fel. Ett socialt outcast och jag mår shitty över det här. Fan alltså.

Men att spela gitarr är ju skönt, det hjälper ju lite att känna sig bättre.

Fan alltså...