Oj vad länge sen det var jag skrev något.
Det är kärleksproblem igen. Imorgon om två dagar har jag varit singel i två veckor. Det känns ganska skönt, men jobbigt på samma gång. Nu är det inte hon som är problemet. Vi visste båda att vi inte var rätta för varandra.
Det var mer när Angie kom in i bilden.
En fyllefest. En ledsen grabb. En fin vän som presenterade en pojk för den där tjejen med den krokiga nosen. Två själar snuddades vid i en liten håla. En doft av värme.
Senare.
Kyssar i hennes rum på en säng för högt upp.
En flicka som inte var säker på att sex på fyllan var bra, en pojke som tyckte en flicka var förståndig.
Två själar somnade in för stunden. En doft av värme.
Senare.
En dag fylld av väntan. En film i hennes rum. Livsdiskussioner som inte ledde någonstans. Kyssar och mys men inget mer. Två själar så tätt intill varandra. En doft av värme.
Senare:
Ignorans som ledde till helium inandning. Skratt. Läppar som möttes igen. Sömn till skolan. Två själar vaknade upp tillsammans. En doft av värme.
Senare:
Mer ignorans som ledde till en dag utan närhet. Saknad kom och två själar möttes igen. Men något var fel. Två själar mellan en vägg av glas. En doft av värme.
Senare:
Diss på onsdagen. Diss på torsdagen. Diss på fredagen. Fasaden var med andra, och denna pojken var utnyttjad. Två själar var delade. En doft av svek.
------------------------------
Hon må vara den största slampan på skolan, hon må ha varit med varenda kille på skolan, hon må ha tröttnat på mig när hon insåg att jag inte var intresserad av sex dem första dagarna. Men jag kan inte hjälpa att jag känner att det var mitt fel att hon dissade mig. Jag tror att jag tog det hårt p.g.a. intimiteten och att jag inte fick något svar.
Det känns åt helvete.
